Fruls Tilpo


30.4.–26.5.2019

Fruls Tilpo, alias Hans Eriksson, on ruotsalainen taidemaalari, joka esittäytyy nyt ensimmäistä kertaa Suomessa. Yhdessä puolisonsa Hanna Aihosen kanssa he ideoivat maalaukset, jotka pitkälti pohjautuvat todellisiin tapahtumiin ja tilanteisiin, mutta lopputulema on usein lähes surrealistinen.

Dan Wolgers:

Fruls Tilpo

Sedan Öyvind Fahlströms för tidiga bortgång 1976 fanns det inte omedelbart någon som kunde hota hans ställning som svensk mästare i underlighet (utnämnd till det av konstnären och konstkritikern Torsten Bergmark). Det dröjde några år in på 80-talet innan Hans Eriksson blommade ut med en knall under sin tid på Mejan. Han fann sitt nom de guerre Fruls Tilpo under vilket han sedan dess verkar med oöverträffad underlighet och virtuositet. Tilpo för en ständig strid mot sin djupt konstnärliga och humanistiska bildning. Han måste simulera oskicklighet och vanvett för att förklädd kunna föra måleriet genom linjerna dit han önskar. Hustrun Hanna Eriksson är hans Passepartout på färden (de reser mycket).

Redan namnet Fruls Tilpo ger en fingervisning om hur absolut egensinnigt (och allvarligt) han tar itu med uppgiften att måla. Namnet är ju alldeles omöjligt, och det är just meningen. Ställ upp så många och stora hinder som möjligt och forcera dem, så håller man sig i form, då somnar inte intellektet. Låt målarduken vara den verkliga, fysiska begränsningen, den enda.

Målningen Pilkastning i Barbizon framstår lika underlig som den måste, för att gå under radarn. Men för att påvisa att Tilpos målningar inte är rebusar (de är bara fritt, mästerligt måleri) så kan man konstatera några saker.

Barbizon är en by utanför Paris dit ett antal målare sökte sig runt mitten av 1800-talet för att undandra sig det akademiska, stagnerade måleriet. Där utvecklades den så kallade Barbizonskolan vilken förespråkade en realistisk, nykter syn på motivet och man sökte och fann motiven bland lantarbetarna på fälten och i den omgivande Fontainebleauskogen. Tilpo har målat mycket i naturen och det finns tydliga influenser av Barbizonskolan i hans måleri.

På träden i målningen finns darttavlor uppspikade. Dart kan förefalla vara ett slumpspel men är det inte. Tilpos måleri kan synas vara ett slumpspel men är det inte.

Dart har på franska den vardagliga bibetydelsen penis. Peniskastning i Barbizon, således.

Dessutom är målningen eftersom vi är i Frankrike un objet d’art. Konstkastning i Barbizon, således. Med all säkerhet ägnade man sig åt båda sakerna i Barbizon runt mitten av förrförra seklet. En högst realistisk och nykter målning alltså.

Men Tilpos måleri är alltså inte rebusar på det sätt som ovan prövades. De är associationskedjor. De är tidsmaskiner genom vilka han besöker målarvänner bortom tid och rum i såväl Barbizon som i Egypten eller Indien. De är uttryck för en absolut originell och integritetsfylld konstnärs strävan att hålla skaparkraften tyglad. Tilpo behärskar sina medel, inte tvärtom. Måleri är inget slumpspel för Tilpo.